LGV (Lymfogranuloma Venereum)


Lymfogranuloma venereum är en aggressiv form av klamydiainfektion som lyckligtvis är mycket ovanlig i Sverige. Den smittar via vaginala och anala samlag, antingen via slemhinnor eller genom små sår. Även om sjukdomen orsakas av bakterier av stammen Chlamydia trachomatis som också orsakar vanlig klamydia, är det två helt olika arter av klamydia-bakterien det handlar om. Symptomen vid LGV är väldigt otäcka och likaså de följdsjukdomar könssjukdomen kan ge ifall den förblir obehandlad. Det finns idag inget vaccin mot lymfogranuloma venereum men sjukdomen går att behandla med antibiotika. Sjukdomen drabbar idag i Sverige nästan enbart homosexuella män, där den fruktas vara en epedemi, och risken att som tjej smittas är därför som väl är extremt liten.


Symptom

LGV ger ett sjukdomsförlopp som kan delas in i två faser.

Första sjukdomsfasen
Den första fasen startar direkt efter att man smittats med bakterien och symptomen i detta stadie är små, smärtfria och ytliga slemhinnesår som uppstår ca 3-21 dagar efter smittotillfället på de ytor (vaginalt eller analt) där man smittats. Kvinnor smittas ofta via slidväggen och det är i så fall även här såren uppträder. Då man inte kan se sin egen slidvägg utan gynekologiska instrument blir därför dessa symptom oupptäckta av den smittade kvinnan. Såren läker av sig själva efter några dagar och sjukdomen går nu in i sin andra fas.

Andra sjukdomsfasen

Den andra fasen inträffar normalt 10-30 dagar efter smittotillfället men kan dröja så länge som ett halvår. I denna fas svullnar lymfkörtlarna i närheten av könsorganen upp och kan ge svåra smärtor. I början är lymfkörtlarna hårda men efter ett tag leder sjukdomen till att lymfkörtlarna istället smälter. Nu inträffar en varbildning som ofta tränger igenom huden så att fistlar (vargångar) uppstår. Har man smittats via analen (dvs. genom analsex) leder sjukdomen i denna andra fas ofta till en inflammation i rektum vilken förutom att vara mycket smärtsamt också kan leda till ärrbildning och skrumpning kring ändtarmen. Obehandlad lymfogranuloma venereum kan också ge följdsjukdomar och för kvinnor är äggledarinflammation, livmoderhalsinflammation och bukhinneinflammation vanliga.

Långsiktiga effekter
Om LGV-infektionen förblir obehandlad kan den på längre sikt (1-20 år) ge en grotesk deformering och invalidisering. Detta beror på att bakterien fortsätter att bryta ner lymfan vilket ger kronisk ärrbildning och leder till den ökända sjukdomen elefantiasis (kraftig benförtjockning). Diagnos görs i regel genom att man förutom att se efter symptomen ovan också testar patienten för klamydiabakterien.

Behandling

Lymfogranuloma venereum kan som väl är idag effektivt behandlas med antibiotika. För att undvika de deformationer som de nedsmälta lymfkörtlarna och fistelgångarna annars kan ge upphov till, är det ibland nödvändigt att en läkare på kirurgisk väg dränerar lymfkörtlar och/eller skär bort fistelgångar. Har man smittats analt kan man tvingas genomföra en så kallad kolostomi. Vid kolostomi opererar man bort ändtarmen och sista delen av grovtarmen.

LGV omfattas av smittskyddslagen och betecknas som ” allmänfarlig sjukdom”. Detta innebär att den som konstateras smittad måste uppge vilka man har haft sex med så att sjukvården kan genomföra en smittspårning. Detta innebär att man försöker spåra hur könssjukdomen spridits och vilka som är smittade, i syfte att förhindra att smittan sprids ytterligare.

Om man konstateras vara smittad av lymfogranuloma venereum får man enligt smittskyddslagen inte ha sex med andra personer förrän man genomgått hela sin antibiotikakur och därefter konstaterats smittfri.

Förebygga LGV

Kondom ger ett bra skydd mot lymfogranuloma venereum. Naturligtvis förutsätter detta att kondomen används på rätt sätt under hela samlaget.

LGV är extremt ovanlig i Sverige men desto vanligare i Afrika, Asien samt Latinamerika och även där framförallt hos män som har sex med män. Därför är det extra viktigt att ha kondom vid sex med denna kategori män. Lymfogranuloma venereum ökar mottagligheten för hivsmitta.