Endometrios

Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än insidan av livmodern. Man vet idag inte exakt hur stor del av den kvinnliga befolkningen som lider av endometrios men tror att mellan 5-10 procent av kvinnor i fertil ålder är drabbade av endometrios. Det är vanligast att man får endometrios i eller på äggstockarna eller i bukhinnan, men man kan också få det på andra ställen. Endometrios kan ibland göra att man får svårt att bli gravid men detta drabbar långt från alla kvinnor med sjukdomen, ungefär 6 av 10 kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida. 


Orsak
Livmoderns innersta skikt består av en slemhinna, den så kallade livmoderslemhinnan (på läkarspråk kallas den endometriet), som byggs upp för att kunna ta emot ett befruktat ägg. Om inget ägg befruktas och fäster där stöts slemhinnan ut genom slidan i form av en blödning och det är denna blödning som kallas mens. 

Livmoderslemhinna på vift
Mensblödningen går normalt ner genom livmodertappen och slidan men kan ibland gå ut i buken via äggledarna och äggstockarna, så kallad retrograd menstruation, vilket är normalt. Det är också normalt att all livmoderslemhinna inte spolas ur kroppen och lite av denna försöker fästa sig och överleva på det ställe i kroppen där den fastnat. Om detta händer ser dock vårt immunförsvar till att bryta ner det förrymda endometriet. Endometrios uppstår då immunförsvaret misslyckas med att ta bort hela den förrymda livmoderslemhinnan och denna skapar en kronisk inflammation som i sig bildar cystor.

Det är vanligast att man får endometrios i eller på äggstockarna eller i bukhinnan, men man kan också få det på andra ställen, t.ex. utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (kallas då adenomyosis) eller på uterosacral-ligamenten (området mellan livmoder och ändtarm). I mycket sällsynta fall kan den förrymda livmoderslemhinnan börja leva sitt "egna" liv och sprida helt nya livmoderslemhinnor till nya ställen i kroppen och sätta sig på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på urinblåsan eller diafragman.

Symptom

Stora individuella skillnader
Endometrios är inte en farlig sjukdom i sig men den leder tyvärr ofta till svåra menstruationssmärtor för den som drabbats. Ungefär var femte kvinna med endometrios har inga besvär alls, men det vanligaste är att man får väldigt ont, särskilt när man har mens. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll. De allra flesta som är drabbade av endometrios, även de med svåra smärtor, har ofta perioder när de har mindre besvär eller är helt besvärsfria.

Endometriocystor varierar kraftigt i storlek och antal, allt från ett fåtal mikroskopiska cystor till flera knytnävsstora. Menstruationssmärtan vid endometrios står ofta inte heller i relation till antalet cystor eller storleken på dem. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar stora mängder smärtframkallande substanser varför patienter som enbart har dessa extremt små cystor trots detta kan få stora problem med smärta. Sjukvården delar in endometrios i fyra svårhetsgrade, ”Minimal”, ”Mild”, ”Måttlig/Moderat” och ”Svår”. Denna kategorisering syftar dock bara på hur stora cystorna är, inte hur smärtsam endometriosen är. En kvinna med ”Minimal” endometrios kan därför mycket väl ha extrema smärtor medan en kvinna med ”Svår” endometrios har mindre ont.

Feldiagnos mycket vanlig
En viktig anledning till att sjukvården har svårt att uppskatta antalet kvinnor med endometrios beror på att både den endometrios-drabbade kvinnan och de läkare hon träffar försöker behandla alla olika symptom var för sig, utan att inse att de alla har endometriosen som orsak. Symptomen varierar dessutom väldigt mellan olika patienter. Allt detta gör att genomsnittstiden för en korrekt endometrios-diagnos är 5-10 år.

De vanligaste symptomen
Följande symptom behöver i sig inte innebära att man drabbats av endometrios, men har man flera av de olika symptomen kan så vara fallet:

• IBS-liknande magproblem, t.ex. bukkramper, illamående, förstoppning och/eller diarré, ändtarmsblödningar, smärta i ändtarmen och/eller när tarmarna (och gas i dem) rör på sig
• Ständig trötthet och utmattning
• Smärtan som sitter som ett band över bäckenet strålar ut i korsryggen och/eller benen
• Kraftiga menstruationssmärtor som för vissa drabbade förvärras i slutet av menstruationen
• Riklig menstruation, för vissa mer än en deciliter blod per menstruationstillfälle
• Smärta vid användning av tampong
• Samlagssmärtor och/eller smärtor efter samlag, ibland upp till flera dygn
• Smärta vid urinering eller avföring och/eller inkontinens/trängningar
• Nedsatt immunförsvar som gör att man lätt blir sjuk och ofta har feber

Denna lista inkluderar inte alla symptom vid endometrios och även om man inte har några av ovanstående symtom kan man vara drabbad av endometrios. Den kroniska smärtan leder ofta också till att den drabbade kvinnan får sömnproblem och problemen kan dessutom leda till depression.

Diagnosticering
Idag nås ofta en diagnos via titthålsoperation, en så kallad laparoskopi. Det är däremot inte ovanligt att endometrios-cystorna är för små för att hitta vid en laparoskopi. Då kan diagnosen ställas efter andra undersökningar, t.ex. genom att mäta halten av proteinet CA-125 i kroppen. 

Myter kring endometrios
Det finns några vitt spridda myter om endometrios. En myt är att sjukdomen enbart drabbar vuxna kvinnor. Flickor i tonåren har ibland lindrigare symptom än äldre, men detta beror i regel på att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning än. En annan myt är att endometriosen försvinner efter en graviditet. Detta är dock tyvärr inte sant men en del kvinnor upplever att endometriosen blir mindre besvärande efter att de fått barn.

Behandling

Smärtstillande preparat
Även om sjukdomen inte går att bota kan den i regel lindras genom olika, ofta starka, smärtstillande preparat. Exempel på smärtstillande medicin som skrivs ut till endometrios-patienter är naproxen, kodein (t.ex. Citodon, Panocod), tramadol (Tiparol, Tradolan) och dextropropoxifen (t.ex. Dexofen). För kvinnor med extrema smärtor kan ännu starkare mediciner övervägas, t.ex. morfin, ketobemidon (Ketogan), metadon, buprenorfin (Temgesic). Risken med dessa substanser är att patientens kropp blir tillvand vid medicinen och därför kräver högre och högre doser och att patienten blir beroende.

P-piller
P-piller minskar smärtan för vissa patienter, men gör den värre för andra.

Antidepressiva mediciner 
Även om det ännu inte är bevisat tror man också att vissa antidepressiva mediciner av så kallad tricyklisk typ (t.ex. amitriptylin (Tryptizol) och klomipramin (Anafranil) har en smärtstillande effekt genom att de stör ut smärtsignalerna innan de når hjärnan. 

TENS - Transkutan Elektrisk Nerv Stimulering
En nyare, och allt populärare, form av smärtlindring vid endometrios är så kallad TENS, transkutan elektrisk nervstimulering. Likt den antidepressiva medicinen gör TENS att smärtsignalerna störs ut innan de når smärtcentrum i hjärnan. Man kan jämföra fenomenet med hur en ringande mobiltelefon kan störa signalerna från en ljudanläggning innan de når högtalarna så att mobilens radiovågor hörs istället för förstärkarens. 

Medicinera fram klimakteriet
En annan metod är att använda danazol, (t.ex. Danocrine) som på kemisk väg försätter patienten i klimakteriet och på så sätt ”svälter ut” livmodervävnaden. Risken är dock stor att endometriet växer tillbaka när man slutar ta medicinen. 

Operation
I svåra fall kan en operation övervägas där man på kirurgisk väg år in och avlägsnar endometrios-vävnaden. I riktigt svåra fall av endometrios kan man genom en operation avlägsna hela livmodern.

Förebygga Endometrios

Forskning behövs
Man vet mycket lite om varför immunförsvaret inte stöter bort den förlupna livmoderslemhinnan vid endometrios och mycket forskning kring sjukdomen behövs. Man tror dock att olika miljögifter av typen polyklorerade dibensodioxiner, i media ofta kallade dioxiner, är en viktig faktor för utvecklandet av endometrios. En studie har visat på att kvinnor som äter rött kött löper större risk att utveckla endometrios. Detta beror möjligen på det faktum att djur som befinner sig högst upp i näringskedjan innehåller högst halter av miljögifter och att den som äter kött från dessa djur därför får i sig extra mycket polyklorerade dibensodioxiner.

Ärftlighet viktig faktor
Vissa löper troligen också en större risk att ådra sig endometrios genom genetisk predisposition, det vill säga de gener de fått ärva av sina föräldrar ger dem extra känsliga för påverkan från t.ex. polyklorerade dibensodioxiner. En kvinna vars mor eller syster har endometrios, löper ca fem gånger så hög risk att själv drabbas än normalt.