Mollusker (Molluscum contagiosum)


Mollusker (Molluscum contagiosum på läkarspråk) är en virussjukdom som traditionellt nästan enbart drabbat barn men som på senare år har blivit allt vanligare som en sexuellt överförd infektion. Mollusker sprids i regel genom direktkontakt och ger upphov till små, smärtfria blåsor som till sitt utseende lätt kan förväxlas med kondylom-vårtor. Smitta genom indirekt kontakt, t.ex. via handdukar eller gymutrustning är mycket sällsynt hos vuxna men förekommer troligen.

Utslagen, som inte brukar klia eller medföra andra besvärande symtom, kvarstår i regel två till tre månader, men eftersom nya utslag ofta uppstår kan hela sjukdomsperioden vara från ett halvt till tre år.


Symptom

Symptomen vid en molluskinfektion består av upphöjda och vaxiga små vårtliknande blåsor, så kallade knottror (på läkarspråk papler), normalt mellan två och fem millimeter stora med en liten grop längst upp. Blåsorna är oftast hudfärgade men kan även vara gula, vita, rosa eller klara. En del som drabbats av mollusker får dessutom en rodnad och fjällande hud runt blåsorna. Inkubationstiden (dvs. tiden det tar från att man smittats till att man får symptom) brukar vara mellan 2-8 veckor.


Utslagen ger ofta inte någon klåda eller andra besvär och försvinner efter ca 2-3 månader. Blåsorna smittar dock lätt nya områden på kroppen, så även om ett enskilt molluskutslag försvinner efter ett par månader kan utslaget innan dess ha lyckats sprida sig och förlänger på så sätt ibland besvären i upp till två år. Smittan sprids från ett område på huden till ett annat genom att man vidrör, kliar eller sticker hål på blåsorna som är fyllda med viruspartiklar och släpper lös dessa när de går sönder. Detta gör att några enskilda knottror snart ofta förökat sig och bildat klungor med blåsor.

Utslagen uppstår på det ställe där viruset trängt in i kroppen. När barn smittats får de vanligen vårtor runt ansikte, nacke, på bålen och armarna medan knottrorna hos vuxna, som smittats via sexuellt umgänge, oftast uppstår runt könsorganen, vid blygdområdet, på ljumskarna, de övre delarna av låren, skinkorna samt den nedre delen av bålen.

Knottrorna som mollusker ger upphov till är så karaktäristiska i sitt utseende att en läkare normalt kan se direkt att det rör sig om en mollusk-infektion. Man tar ändå ibland ett vävnadsprov genom att ta bort toppen på en knottra och trycka ut kärnan. Förutom att få ett vävnadsprov gör detta ingrepp även att man kan känna igen molluskinfektionen genom att knottran då börjar blöda och dessutom har en vit kärna inuti.

Behandling

Det finns tyvärr idag varken något vaccin eller någon medicin som helt botar en molluskinfektion. Man kan dock behandla infektionen på ett flertal olika sätt. En vanlig behandling består av att man skrapar bort knottrorna. Andra vanliga behandlingar är att ta bort knottrorna genom att frysa eller bränna bort dem eller utsätta dem för kemikalier. Vid alla dessa kirurgiska ingrepp blir man först lokalbedövad. En molluskinfektion är för en i övrigt frisk människa inte någonting farligt och behandling krävs därför egentligen oftast inte. De flesta personer lider dock psykiskt av de vanprydande knottrorna och det är av denna anledning man då behandlar den drabbade. Molluskinfektionen läker även obehandlad ut och man utvecklar i samband med det en immunitet mot nya molluskinfektioner. Även om mollusker är ofarligt för friska människor kan viruset vara farligt för personer med nedsatt immunförsvar, t.ex. HIV-positiva.

Förebygga Mollusker

Det kan vara svårt att helt skydda sig från att smittas av mollusker då viruset till skillnad från de flesta andra sexuellt överförbara sjukdomar inte måste smitta via slemhinnor utan smittar genom direktkontakt via huden. Även om det inte ger något definitivt skydd rekommenderar vi ändå att man använder kondom för att undvika att smittas av mollusker.

Även om mollusker kan smitta via sexuellt umgänge räknas viruset normalt inte som en sexuellt överförbar sjukdom. Molluskinfektion omfattas inte heller av smittskyddslagen och är därför inte anmälningspliktig. Detta innebär att om man konstateras smittad behöver ingen smittspårning genomföras och man behöver därför inte redovisa med vilka man haft sex eller kontakta dessa.

Även om det inte är vetenskapligt bevisat tror man att kroppen utvecklar en livslång immunitet efter att molluskinfektion gått över. Detta betyder att man inte kan smittas en gång till då kroppen nu vet hur man ska ta kål på viruset.